ninamalmstrom

Nina Malmström

Annons

Ett MÅSTE till nästa bebis!

Inlägget innehåller annonslänkar

När man går så här i bebistankar som jag gör just nu börjar man automatiskt tänka tillbaka på bebistiden med barn nummer 1. Man funderar över vad man gjorde bra och vad man gjorde mindre bra, vilka beteenden, rutiner och vanor man vill ta med sig och vilka man vill ändra på, vilka bebisprylar man aldrig använde och vilka man saknade. En grej som jag garanterat ska införskaffa nästa gång jag är gravid är en mjuklift. Min brorsa och hans fru hade en till sin lilla dotter och jag tyckte alltid att den verkade vara så himla fiffig. Av någon anledning blev det dock aldrig att vi skaffade en till Isabella och det var ju inte så att jag inte överlevde utan, men med nästa bebis vill jag verkligen ha en. Perfekt de gånger som det inte funkar att låta den lilla ligga kvar och sova i vagnen (man kanske är på ett café eller en restaurang där man måste lämna barnvagnen utanför eller på ett ställe som saknar hiss) och det känns för bökigt att lyfta med hela liggdelen. Min bror och hans familj bor till exempel tre trappor upp utan hiss så för dem underlättade ju den där mjukliften något oerhört. Så skönt att slippa krångla upp den lilla ur vagnen när de ju många gånger vaknar så lätt, och sedan blir det ju lite extra ombonat för de små i vagnen också. Så JA – en mjuklift, det ska jag bara ha. 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Vi har aldrig tråkigt!

Något som går åt i ENORMA mängder här hemma är bananer. De måste vara världens bästa frukt. Så himla användbar och lång hållbarhet – supergod, nyttig och mättande. Här i Brasilien smakar de dessutom så himla mycket mer än i Sverige, de är söta som små karameller. Nästan med en liten touch av kokos. Isabella älskar banan och har det alltid i sin morgongröt, sedan blir det åtminstone en till som mellis under dagen. ”Maan” kallar hon dem och hon vill äta dem” som en apa” som hon säger – med skalet kvar längst ner. Gör man fel blir hon jättearg. Haha! Även igår fick Isabella en banan till mellanmål.

Jag: Här får du min lilla apa.

Isabella (22 mån): Tack min lilla apa-mamma.

Alltså den där ungen… SOM jag skrattar tillsammans med henne <3 Aldrig tråkigt!

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Det ÄR övergrepp!

God morgon från Brasilien! Jag sitter just nu på ett café och tänkte försöka få lite plugg undanstökat. Gabriel är med lillan på lekplatsen. Han har det väldigt lugnt på jobbfronten för tillfället så den här veckan kör vi i skift så att vi båda ska få lite gjort om dagarna. Haha! Han tar Isabella på förmiddagen och jag på eftermiddagen och vice versa. Jag är egentligen sämst på detta då jag allra helst bara vill hänga allihopa tillsammans så fort vi får chans, men det här är ju såklart mycket bättre än att jag ska behöva sitta uppe halva natten framför datorn. Vilken lyx det är med ett par timmars plugg i lugn och ro – alldeles ostört, utan att behöva känna stress över att någon liten kan vakna från sin nap vilken sekund som helst. Nu har jag studerat och varit mammaledig på en och samma gång i över ett år. Jag minns att jag var ganska orolig över hur det skulle gå ihop, men det har ju faktiskt funkat bra även om det inte varit lätt alla gånger. Med nästa bebis vill jag nog dock ”bara” vara mamma åtminstone hela första året, om det är möjligt. Man njuter av tiden tillsammans med sin lilla på ett helt annat sätt när man inte har tusen andra saker att fokusera på. Nepp, bäst att fortsätta – om lite mer än en timme ska jag möta upp min lilla familj för lunch. Så länge får ni hemskt gärna läsa mitt debattinlägg hos Nyheter24 – ni hittar det HÄR 🙂 KRAM!Skärmavbild 2017-10-17 kl. 21.52.48

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Så får du en mysig höst

Inlägget innehåller annonslänkar

Alltså hösten – finns det någon bättre årstid att boa till det riktigt ordentligt hemma? Nej, jag tror inte det va! Jag älskar de där krispiga höstdagarna med klarblå himmel och färgsprakande trädkronor, men så ser det ju inte alltid ut tyvärr. När det är grått och trist ute – då myser jag gärna till det inomhus. Om jag hade varit i Sverige nu hade jag sett till att piffa till det lite extra med några fina detaljer i hemmet så att de där tråkiga dagarna får en liten guldkant ändå. För mig är det superviktigt att skapa en miljö hemma som jag verkligen trivs i. Kanske hade jag köpt någon ny fin tekopp eller ett par gosiga tofflor? Eller något kul till lillan? Har ni sett vilken fantastiskt fin gunga?! Tänk att ha den hängande i barnkammaren… JA TACK!

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

#METOO

Jag känner att jag bara måste skriva några rader om ”Me-too”-kampanjen som just nu sprids som löpande eld runt om på sociala medier. Kvinnor uppmanas att berätta om sexuella trakasserier och övergrepp under hashtaggen #metoo för att resten av världen ska öppna ögonen och inse vilket stort problem det faktiskt är. Kampanjen har fått ett enormt gensvar och överallt i mina flöden på såväl Facebook som Instagram ser jag hashtag efter hashtag. Varenda jäkla #metoo gör mig så himla himla ledsen, men dessvärre inte det minsta förvånad. För det är tyvärr så här verkligheten ser ut. För oss som råkat födas med snippa istället för snopp. År 2017. Så fruktansvärt PINSAMT, ÄCKLIGT och OACCEPTERBART. Idag vill jag skicka all min kärlek till alla er som vågar berätta, jag är övertygad om att ni hjälper så oerhört många.

Har jag själv blivit utsatt för sexuella trakasserier? Skämtar du?! Var ska jag börja…? Under alla mina år i Barcelona har jag nog inte gått hemifrån en enda gång utan att på ett eller annat sätt bli sexuellt kränkt. Oavsett om jag bara skulle till mataffären för att köpa mjölk en tisdagsmorgon eller var på väg ut för att dansa med mina vänner. Det spelar heller ingen roll om jag har varit höggravid eller rullat en liten bebis i barnvagn. Kommentarer, gester och handlingar som efteråt lämnat mig med en obehaglig klump i magen har varit vardagsmat. Alltifrån unga tonårspojkar till gamla gubbar som ser ut att ramla av pinnen när som helst. Hesa upphetsade viskningar om vad de vill göra med mig, rullande tungor och andra sexuella anspelningar. Kladdande på nattklubbar och obekväma närmanden. En man som plötsligt står utanför fönstret till restaurangen där jag och min vän sitter och äter lunch – med hela sitt kön upptryckt mot glasrutan. Eller en snubbe som ligger bara några meter bort på stranden med händerna innanför badbyxorna och blicken fäst vid mig och mitt kompisgäng. Det här är ärligt talat en av de främsta anledningar till att jag har tvekat på att i framtiden återvända till Barcelona då jag verkligen inte vill att min dotter ska behöva växa upp under sådana här förutsättningar. MEN! Det här verkar ju uppenbarligen vara vardag för oss kvinnor vart vi än befinner oss i världen. Som tolvåring blev jag och en kompis ”uppvaktade” på bussen påväg till stallet av en gubbe som flinande satt och tillfredsställde sig själv på sätet bredvid och hemskt gärna ville höra med oss om det var okej att han ”lekte med sig själv”. OKEJ?! För att inte tala om alla hemska övergrepp och fruktansvärda våldtäkter som så många dagligen utsetts för. Nej, det här är verkligen inte den värld som jag vill att min dotter eller någon annan flicka ska behöva växa upp i. DET FÅR RÄCKA NU.

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

Se fler...