ninamalmstrom

Nina Malmström

Annons

Flerspråkiga barn – bästa tipsen!

I början av veckan skrev jag ju ett inlägg där jag berättade att lillan nyss lärt sig säga sitt allra första ord på portugisiska och delade även med mig av ett råd jag fått från en annan mamma vars barn är flerspråkiga. I samma veva frågade jag även er om tips och gjorde också ett inlägg i Facebookgruppen ”Svenska som modersmål utomlands” för att se hur andra familjer gått tillväga. Tänkte att det kanske kunde vara intressant för er som sitter i lite samma sits så här kommer den feedback jag fick:

  • Oroa dig inte om ditt språk blir dominerande, när du bor i ett annat land. Det kan lätt svänga.
  • Försök lära dig det språk som din partner talar med barnet och vice versa – så ingen behöver vara utanför en konversation, varken hemma eller med andra.
  • Stimulera svenskan (eller det språk du nu talar med ditt barn) genom att prata, sjunga, läsa böcker, lyssna på sagor och musik.
  • Besök gärna hemlandet under lite längre perioder och försök få familj eller vänner att besöka er.
  • Lär känna andra svenskar (eller var du nu kommer ifrån) på plats.
  • Lär känna andra familjer som är flerspråkiga (så att barnen tidigt får med sig att det är normalt att prata andra språk än majoritetsspråket).
  • Var konsekvent! Se till att alltid prata samma språk med barnet.

Jag pratar bara svenska med Isabella och Gabriel bara portugisiska – oss sinsemellan blir det engelska 90% av tiden. Jag kan portugisiska hyfsat bra och förstår allt som Gabriel säger till lillan, vilket känns väldigt viktigt för mig. Isabella är redan en riktig liten babbelbyxa och kan säga över 30 ord på svenska (mer eller mindre bebisspråk, men fullt förståeliga). Hon säger ”tchau” på portugisiska och ”bye bye” samt ”shoe”. Hon verkar förstå både mig och Gabriel bra – kan till exempel peka ut kroppsdelar/härma djurläten när vi frågar på båda språken, dock lite mer på svenska. Jag pratar väldigt mycket med lillan och har alltid gjort, inte bara bebisprat utan om allt, sjunger mycket och läser ofta böcker. Jag ställer också mycket frågor: ”vad är det”, ”vad säger den”, ”kan du hämta det” och så vidare. Både i Barcelona och Rom har vi umgåtts mycket med andra svenskar, både med och utan barn, och det hoppas jag kunna göra även här i Rio. Tror att det är jätteviktigt att Isabella får prata svenska med någon annan än sin mamma. Tanken är att vi ska vistas i Sverige åtminstone två månader per år och jag förväntar mig också maaaaassor med besök här i Brasilien *hint hint*.

Jag tycker att det här med flerspråkighet är så himla intressant och det ska verkligen bli spännande att få följa med på Isabellas ”språkresa”. Från början har jag varit inställd på att talet kan dröja lite då jag förstått att det ska vara ganska vanligt hos flerspråkiga barn, men har nu det senaste hört motsatsen flera gånger och vår lilla tjej är ju ett levande exempel på det. Det hela är nog helt enkelt högst individuellt, precis som allt annat när det gäller barn. Alla är olika. Våra nära och kära samt omgivningen i stort har bara uttryckt sig positivt gällande vår språksituation och det känns såklart jätteroligt. För oss är det en självklarhet att hon ska kunna kommunicera med familj, släkt och vänner vare sig vi befinner oss i Sverige eller i Brasilien. Jag har dock varit lite fundersam över om engelskan mellan mig och Gabriel eventuellt kan ställa till det för henne, men efter att ha läst många utav era kommentarer här och även i Facebookgruppen jag nämnde ovan så är jag faktiskt inte det minsta bekymrad över det. Som C skrev under mitt tidigare inlägg: ”Tror tre språk endast är krångligt för de som inte är i den situationen, för oss är det bara så vi kommunicerar…”. SÅ RÄTT! Tack för din kommentar! 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Bli stor på Instagram

När började du satsa på Instagram och blev ”stor”? Och hur gick det till när du började blogga för Loppi? Ha det gott! Kram ❤

Hej och tack snälla för dina frågor! Fram tills slutet av min graviditet med Isabella använde jag bara Instagram för ”privat bruk” – jag la ut bilder mest för att vänner och familj skulle kunna följa med på vår lilla resa, men i takt med att magen växte märkte jag hur allt fler började följa mig. Och när lillan sedan föddes ”exploderade” det helt. Jag tyckte att det var jättekul och bestämde mig för att lägga ner lite mer tid på det hela för att se vad det kunde resultera i. Jag började även få förfrågningar från följare om jag inte kunde starta en blogg och blev även nyfiken själv. Det kändes roligt att kunna dokumentera dagarna som mammaledig på något sätt för annars är risken stor att de bara flyter ihop. Och första tiden med bebis är ju verkligen något man vill kunna minnas för alltid. Dessutom älskar jag att skriva och har alltid gjort. Dock läste jag knappt några bloggar själv så jag var minst sagt helt grön inom området, men jag började kolla runt lite på de olika portalerna och fastnade för Loppi. Jag skickade iväg ett mejl för att kolla om det fanns något intresse och de nappade direkt, på den vägen är det… Den allra första bilden som jag la ut på min babybump. Tror det var i vecka 17 om jag inte minns fel. Då började det bli svårt att dölja magen. Och så här talade vi om för alla (nära och kära fick såklart reda på det tidigare och på annat sätt) att vi väntade tillökning. I sanden på en strand på Sardinien i juni 2015. Tänk så annorlunda livet ser ut nu! 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Den värsta natten!

Hej fina ni! Ledsen för dålig aktivitet härinne på bloggen idag – jag har typ varit helt förstörd efter kaosnatten igår. Totalt lyckades jag skrapa ihop tre timmar och en kvart till sömnkontot, fy sjutton alltså. En förkyld bebis med nya tänder på väg är ingen bra kombo. Speciellt inte när man är ensam förälder hemma. Gabriel kom ju tillbaka från sin arbetsresa igårkväll, men vände nästan direkt i dörren för tydligen hade han ytterligare jobb som kallade. Liten miss i kommunikationen här hemma – imorgon håller de i en vänskapsmatch mellan Brasilien och Colombia här i Rio och jag hade inte alls fattat att han skulle vara upptagen hela helgen. Så han bor på samma hotell som alla spelarna för att vara tillgänglig 24/7, vilket innebär att den här helgen inte kommer bjuda på någon som helst family time som jag längtat så mycket efter… Men jag hann ärligt talat knappt bli besviken, är ganska van vid sånt här nu…. När han spelade i Barca fick han den kommande veckans träningsschema fredagen innan, det var med andra ord omöjligt att försöka planera in något i förväg och när man väl gjorde det fick man alltid vara förberedd på att planerna kunde komma att ställas in på grund av ändrade träningstider eller matchdag.

Men ja, visst är det lite typiskt att Isabella ska bli både förkyld och ha tandsprickning just de dagarna som jag är själv. Det är dock ingen idé att hänga läpp, det är tusen gånger värre för min lilla skrutta. Stackarn var så ledsen så ledsen i natt och slängde sig av och an i sängen. I morse såg jag att en ny liten gadd tittat fram i underkäken. Så det förklarar det hela. Plus en rinnig näsa och hosta. I stort sett alla barn här i området är förkylda just nu så det var väl bara en tidsfråga innan lillan skulle åka på det också, men tycker redan hon är på bättringsvägen så det känns skönt. Gabriel kom hem vid lunch idag (så lite familjetid blev det faktiskt ändå denna helg) och då stack vi iväg för att käka sushi. SÅ gott! Isabella var superpigg och glad och röjde runt så hon är nog helt återställd snart.

Snacka om att jag är trött – tror ni inte jag somnade när jag nattade Bella vid halv åtta ikväll och vaknade nästan två timmar senare utan att fatta någonting. Usch, det är en lite obehaglig känsla det där tycker jag, men samtidigt väldigt skönt. Nu har jag precis ätit pizza och ska strax öppna chokladen. En chipspåse har jag också. Haha! En riktig moffarkväll, men något kul ska man väl ha när man sitter ensam hemma en stackars lördag som denna. Inte alls bitter nej 😉 Jag ska försöka att inte sitta uppe alldeles för länge ikväll för imorgonbitti ska vi såklart iväg och heja på Brasilien. Riktigt längesedan jag gick på en match nu så det ska bli jättekul. God natt fina ni!

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...

Livet blir aldrig mer vad det en gång var 

Idag är det exakt två år sedan jag plussade. Två år sedan jag fick reda på att jag var gravid och att vårt liv inom bara ett par månader skulle komma att förändras för all framtid. När jag ser tillbaka på graviditeten idag är det med stor glädje (även om det såklart inte var rosenskimrande 24/7) – jag minns alla fjärilar i magen och det där ständiga pirret. Ibland kan jag verkligen sakna de där obeskrivliga känslorna av förväntan. Jag undrar om man någonsin kommer få uppleva något liknande igen? Jag hoppas som ni redan vet på flera barn i framtiden, men det är väl något alldeles speciellt med den allra första graviditeten? Allt är HELT nytt! Man vet ju verkligen inte alls vad som väntar. Det spelar ingen roll hur mycket man än försöker förbereda sig, hur många böcker man än hinner läsa, hur många kurser man än kommer gå… Man kommer ändå bli lika tagen av all den där oändliga kärleken som bara bubblar upp så fort man ser på sitt barn. Och som får ens hjärta att nästan gå sönder av älskan, dag efter dag efter dag. Tack min lilla älskling för att du kom och förändrade våra liv för alltid. Du är det bästa som någonsin har hänt oss. Mamma och pappa älskar dig mer än du någonsin kan förstå. 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Dags för helrenovering

Det blev en ganska jobbig natt för mig och lillan. Isabella vaknade till flera gånger och var rätt ledsen så idag känner jag mig inte direkt jätteutvilad. Men Isabella vaknade pigg och glad imorse, förutom lite rinnsnuva, så vi skyndade oss trots allt ner till babyrytmiken efter frukost. Sedan blev det en kort fikastund i caféet med kaffe till mamman och banan till barnet innan vi slöt upp med alla andra kids och nannies på gården. 

Efter lite utelek började det närma sig sovdags så vi vände hemåt för tanken var att jag skulle träna under lillans siesta – så jag behövde byta om inför det. Men jag kom aldrig så långt. Isabella somnade på mitt bröst när vi satte oss i soffan för att gosa lite och här sitter jag ännu. Minns nästan inte när det hände sist och alla som någonsin har haft en go bebis sovande på sig vet att det inte finns något mysigare i hela världen. Så jag skjuter upp träningen tills Gabriel kommer hem i eftermiddag. Jag har haft sån sjuk träningsvärk från tisdagens pass att jag på riktigt knappt kunnat gå. Haha! Men nu börjar jag känna mig någorlunda normal igen… 

Jag bokade även in mig på en manikyr ikväll – 65 spänn. Hur galet?! Allt sånt där beautytelaterat är superbilligt här i Brasilien jämfört med svenska mått så jag är typ sugen på att köra en riktig helrenovering av mig själv. Jag känner mig SÅ sliten just nu. Fötterna fixade jag faktiskt förra veckan, men jag är lite sugen på en ansiktsbehandling och kanske en något mer avslappnande massage än den jag fick i söndags (läs här om hur jag nästan ville gråta…). Haha! Vi får se 🙂 Mina föräldrar kommer snart på besök och förutom att ha det mysigt och njuta av deras sällskap ska jag passa på att plugga, träna och ta hand om mig själv när de är här. Det gäller att passa på. Ha en fin fredag nu allihopa! Kram Det är verkligen full fart på denna lilla skrutt nu. Helt otroligt att hon för bara några veckor sedan typ vägrade ta ett enda steg… Nu springer hon nästan mer än vad hon går (precis som jag trodde) och det gäller verkligen att försöka hänga med. Mitt lilla yrväder!

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...