Gravidlista – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Gravidlista

Morning!

Hittade en lite rolig gravidlista som jag tänkte kunde vara kul att dra igång den här lördagen med.

När blev du mamma? Jag var 25 år gammal när jag blev mamma.

Hur många barn har du? Ett barn – Isabella, fem och en halv månad.

Var graviditeterna planerade? Isabella kom som en liten överraskning, men en väldigt positiv sådan. Gabriel och jag hade pratat om barn länge och hade väl tänkt börja försöka under det kommande året, men det gick lite fortare än så. Vilket vi blev obeskrivligt glada för och såhär i efterhand kunde nog inte “tajmingen” ha varit bättre.

När berättade du om graviditeterna? Åh det var lite olika! Jag berättade för min familj och mina närmsta vänner inom någon vecka, men vi väntade till vecka 17 med att gå ut med det “offentligt”. Vilket var jättesvårt, jag är sämst på att hålla tyst och ville berätta för allt och alla på en gång.

Lilla magen i vecka 17 – en av de första bilderna jag la ut på Instagram.

Hur många barn vill du ha? Åh jag är ju så lyckligt lottad att få vara mamma till ett underverk, men om jag får önska skulle jag gärna vilja ha fyra.

Tätt ihop eller långt isär? Tänker 2-3 år emellan, om man nu kan hålla sig så länge… Längtar redan efter en till liten bebbe 🙂

Har du oroat dig mycket under graviditeten? Ärligt talat inte, jag var typ lugn som en filbunke. Måste vara något med alla hormoner.

Några veckor senare…

Hur var graviditeten? Jag hade en väldigt lätt graviditet utan några större komplikationer. Började dock må fruktansvärt illa tidigt och blev sängliggande i flera dagar innan jag fick tabletter utskrivna som hjälpte mig upp på benen igen. Förutom det, lite halsbränna, ryggont och svårt att sova – speciellt på slutet, då var det rätt tungt. Men annars hade jag inget att klaga på.

Gillade du att vara gravid? Första halvan kände jag mig rätt ful och klumpig, men när magen väl började synas och inte längre bara såg ut som några semesterkilon för mycket kände jag mig faktiskt väldigt fin och till och med vacker. Jag trivdes ganska bra med kulan! Alla förväntningar på vad som komma skulle var ju helt obeskrivligt fantastiska och man gick omkring med lite förväntansfullt pirr i magen mest hela tiden. Att fixa och dona inför lillans ankomst var bara sååå mysigt och jag njöt allt vad jag kunde. På slutet när det började bli tungt att röra på sig och ryggen började göra ont var det inte riktigt lika härligt längre. Då ville jag bara att min lilla bebis skulle komma. Att jag sedan gick nästan två veckor över tiden gjorde väl inte väntan särskilt lättare heller.

Här var jag halvvägs igenom graviditeten.

Visste du vilket kön det skulle bli? Jag hade egentligen tänkt låta det bli en överraskning, men Gabriel tyckte typ jag var galen och ville absolut veta i förväg. Så ja, vi kollade upp könet. Jag var i och för sig stensäker redan från dag 1 att det var en flicka i magen, köpte till och med några superputtinuttiga flick-mini-plagg flera veckor före ultraljudet för jag var så övertygad… Och jag hade ju rätt.

Apropå förlossningar. Hur har de varit? När jag ser tillbaka på min förlossning har jag bara positiva känslor. Det gjorde såklart jätteont – men ärligt talat trodde jag att det skulle vara värre. Min förlossning gick relativt fort för att vara första och det uppstod heller inga komplikationer. Den jobbigaste delen var latensfasen som för mig var väldigt utdragen. Vattnet gick hemma och i över ett dygn gick jag med kraftiga, men inte tillräckligt täta, värkar. När jag äntligen kom in till förlossningen var jag helt slut eftersom jag knappt kunnat sova eller få i mig någon mat under de senaste 24 timmarna, men tack vare lustgas och framför allt epidural fick jag lite vila och återhämtning innan det var dags att börja jobba igen. Jag var typ helt hög på adrenalin i flera veckor efter förlossningen, kände mig som världens power woman och ville göra om det igen och igen och igen. Haha! Kvinnokroppen är helt fantastisk!

Hur var första bebistiden? Åh den var alldeles fantastiskt – snacka om att leva i en bubbla. Jag var helt uppslukad av min underbara lilla dotter och det fanns liksom inte tid för något annat. Men samtidigt var det mycket blandade känslor. Gabriel hade, på grund av sitt yrke, inte möjlighet att vara med oss i Sverige mer än några dagar under denna tid och missade därmed större delen av Isabellas första månad. Det här var fruktansvärt jobbigt och det kändes helt fel att inte vara tillsammans alla tre. Jag var så ledsen över att inte få lära känna och njuta av denna lilla nya fantastiska människa med den person i hela världen som jag helst hade delat det här stora med. Usch – ALDRIG IGEN! Sådan konstig känsla när man är lyckligast i världen samtidigt som en otroligt stor bit i ens liv saknas. En del av mig ville bara stoppa tiden, medan en annan del ville att dagarna skulle gå fort, fort så vi snart kunde åka tillbaka till Barcelona och vara tillsammans igen. Jag gjorde dock mitt bästa för att inte tänka på det så mycket – vilket nog bidrar till att allt känns väldigt dimmigt när jag idag tänker tillbaka på den där första tiden.

Hade du bestämt namnen sedan innan? Vi valde mellan två namn – Isabella och Olivia. Gabriel ville absolut bestämma i förväg, men jag fick sådan beslutsångest av bara tanken. När hon äntligen tittade ut tyckte jag inte riktigt hon såg ut att heta någonting, så första dagarna på BB kallade jag henne för “bebisen”. Minns att Gabriel till slut frågade “det är väl en Isabella?” och att jag svarade “jo, jag tror det”. Och så blev det. Idag hade hon inte kunnat heta något annat – hon är verkligen en Bella-Bus.

Ett råd till blivande mödrar? Under graviditeten, vila vila vila! Så mycket du bara kan! Passa på att göra saker du tycker om och skäm bort dig själv riktigt ordentligt – det kommer dröja länge tills du har tid att göra det igen. Unna dig behandlingar, gå på spa, ta långa sovmorgnar och en powernap eller två mitt på dagen, ät din mat långsamt, läs böcker eller dina favoritmagasin. Njut av långa duschar eller bad och stanna gärna extra länge i badrummet efteråt bara för att du kan. Ta hand om dig själv! Ägna så lite tid du kan till att oroa dig över vad som komma skall – det kommer gå hur bra som helst, kvinnor har fött barn i alla tider så varför skulle inte du kunna? När bebisen väl är ute – lägg ALLT ANNAT åt sidan och ägna dig bara åt det nya lilla livet. Den här tiden kommer aldrig igen – allt annat kan vänta, vad spelar det för roll om tvätthögen växer eller golvet dammar? Njuuuuuut!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.