Cravings och mat under graviditeten – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Cravings och mat under graviditeten

En fråga som jag ofta fick från folk runtomkring under min graviditet var: “har du fått några cravings ännu?”. Och varje gång var jag tvungen att göra de lika besvikna – “nej, jag har tråkigt nog inte känt mig extra sugen på varken jord, tegelsten eller tvättsvamp det senaste…”.

I vecka 6 knackade illamåendet på dörren och i samma veva försvann min matlust och aptit puts väck. Och det är knappt att den kommit tillbaks ännu. Som gravid åt jag snarare för att jag var tvungen att få i mig mat än för att jag var särskilt sugen. Jag fick typ köra uteslutningsmetoden – vad känner jag mig MINST-ABSOLUT-INTE-SUGEN på? Och så fick det bli det som det blev. Så jäkla trist eftersom jag verkligen ÄLSKAR mat och godsaker. Att äta är ju det bästa som finns!

Visst blev det lite mer onyttigheter än vanligt under graviditeten, men jag tror det hade mer att göra med att jag var så trött och att kroppen skrek efter snabb energi. Och då gick det fortare att trycka i sig några chokladbitar än att koka havregrynsgröt. Då behövde jag ju inte ens resa mig upp från soffan. Haha!

Jag minns hur det vände sig i magen på mig vid bara tanken på musslor, risotto eller gräddiga såser, som jag annars älskar. Under de första veckorna var typ det enda jag kunde få i mig rostat bröd med smör, pasta utan sås, saltade kex och naturella croissanter. Så trist! När vi var på Sardinien åt jag nog enbart Margarita-pizza och isglass. Under resten av sommaren käkade jag mycket vattenmelon, men det gör jag visserligen alltid när det är varmt. På slutet var det ju juletider och då blev det en hel del lussebullar och risgrynsgröt. Men ingenting smakade varken särskilt mycket eller särskilt gott. Och Gabriel blev aldrig ivägskickad mitt i natten för att jag inte kunde sluta tänka på någonting.

Med handen på hjärtat tror jag faktiskt inte att de där gravid-cravingens egentligen existerar. Jag tror bara att det är en ursäkt att få äta oförskämt mycket av något man tycker pinsamt mycket om. Fast i och för sig, vem gillar att äta grus?! Vad tror ni?

13492951_10154142859960211_1470877468_n

13514376_10154142861095211_58590096_n

Cravings är annars något som jag ofta får som icke-gravid. Framför allt efter sötsaker då jag är en riktig godisråtta. Idag stillades sötsuget efter lunchen med detta. Huuuuur gott?!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!

Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anna

    Jag hade inget specifikt under hela min graviditet som jag åt. Däremot i perioder. I början så ville jag inte äta något annat än Vapianos ceasarsallad, under mitten av graviditeten så kunde jag äta smörgås till frukost, lunch och middag. Gärna med leverpastej och gurka på. Konstigt nog inte direkt sötsugen under graviditeten men i slutet blev jag fruktansvärt sugen på typ kanelbullar haha 🙂

  2. Tanja

    😂😂😂 cravings existerar jag lovar… Med första grabben var det pannkakor och muffinsbricka med gegga i.. och andra grabben var det granny Smith äpplen… Dem säger att det är brist på något när man får cravings… första var teorin någorlunda i mjölet ev ägg andra antar jag att det var nån viss vitamin…. denna gången e jag lite besviken själv över att inte ha något som känns som halleluja när jag äter.

    1. ninamalmstrom
      ninamalmstrom

      Ja, jag har också hört det där om att det ska bero på att kroppen har brist på något… Intressant! 🙂

  3. Stina

    Jag måste ha haft cravings för med min första son fick jag dille på citronyoghurt (som jag aldrig äter annars). Med min andra skulle jag ha ostbågar. Inte mkt men typ en handfull varje kväll. Det höll i sig från typ v . 10- 14 eller nåt sen försvann det och sen hade jag inga cravings alls.

  4. Hanna Öhman - Mitt liv som förlossningsskadad

    Haha ja nog har jag också ett alldeles för stort sötsug! Skulle kunna äta godis till frukost, lunch och middag 🙈 Jag mådde sjukt illa till och ned vecka 25 och under de veckorna ville jag inte äta utan fick tvinga i mig maten. När illamåendet släppte däremot, då åt jag allt jag kom över! 😉

    1. ninamalmstrom
      ninamalmstrom

      Gravidillamående är hemskt, fy så äckligt det är… Skönt att det äntligen släppte för dig i alla fall, vissa går ju hela graviditeten…