När det som inte får hända ändå händer … – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Annons

När det som inte får hända ändå händer …

I morse vaknade jag på värsta tänkbara sätt. Av en duns och en tom säng. Isabella hade ramlat ner på golvet. Stengolvet. Tusen miljoners miljaders tankar hann fara genom mitt huvud på den millisekunden innan hon var uppe i min famn – utan en endaste skråma, tack och lov. Men fy fasen så skraj jag hann bli! Det blev inte många sekunders gråt så förhoppningsvis slog hon sig inte särskilt mycket, hon blev nog kanske mest rädd hon också. Min lilla älskling!

Hon satt på rumpan snett lutad mot väggen, så troligtvis dämpade blöjan fallet en aning. Hon kan inte heller krypa framåt ännu – bara bakåt, så jag hoppas och tror att hon liksom hasade ner baklänges och inte störtade ner med huvudet före. Vet dock inte om hon var vaken eller om hon föll från sängen i sömnen. Jag brukar ALLTID vakna direkt av minsta lilla ljud från Isabella så tror nästan att hon fortfarande sov, hon verkade dessutom rätt yrvaken …

Jag som var så glad att hon äntligen fick sova ordentligt efter massa jobbiga nätter på grund av nästäppa och förkylning. Jag bar faktiskt över henne till vagnen vid midnatt och lutade den upp i mellanläget för att göra det lättare för henne att andas. Där sov hon som en stock ända fram till klockan sex då hon vaknade för att amma. När hon ätit klart somnade hon om bredvid mig mitt i dubbelsängen och med en mur av kuddar och hoprullat täcke på långsidan – för att hon inte skulle ramla ner. Som hon måste ha snurrat! Att jag inte lagt ett par kuddar på golvet också för säkerhets skull, som jag grämer mig över det. Det är såklart alltid lätt att vara efter klok och visst känner jag mig som en hemsk mamma, men nu gick det ju bra i alla fall … TACK OCH LOV! Hon har varit pigg och glad, precis som vanligt under dagen – så ibland har man verkligen änglavakt.

Vi skaffade en spjälsäng att ha här på landet när vi kom upp för någon vecka sedan, men då den saknar spjälskydd och jag varit orolig att Isabella ska fastna med sina små fossingar som hon hela tiden försöker sticka ut eller sätta sig upp för att sedan tippa bakåt och slå i huvudet i spjälorna har jag låtit henne sova hos mig. Idag åkte min snälla pappa dir till IKEA för att inhandla ett spjälskydd och de två resterande nätterna får hon sussa i sin egna säng.

Har ni varit med om något liknande?

babygirl

Min lilla vilda bebis, så du skrämmer mamma!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Linda

    Usch ja, min stora tjej föll från vår ganska höga säng när hon var en ca 7 månader, på dagen när hon sov middag trots att vi pallar upp med kuddar både runt henne och under madrassen ..vi var i rummet utanför och hörde dunsen.. följt av tystnad och sedan gallskrik… Allt gick bra och hon hade nog vaknat när hon slog i golvet, chockad såklart 😔 mjukt golv och inga skador men som sagt… hon blev ganska chockad och tog ett tag att lugna ner.
    Men den känslan när man inser vad som hänt och hela kroppen blir iskall och svettig på en gång samtidigt som man panik springer in… inte kul och man gör aldrig om samma misstag tror jag. Men det kan hända oss alla!!
    Skönt att lilla tjejen hade änglavakt ❤

    1. ninamalmstrom
      ninamalmstrom

      Så otäckt, man blir verkligen uppskrämd men så skönt att det gick bra för båda våra små. Hoppas det aldrig händer igen!! <3

  2. Stina

    Usch ja. Min äldsta ramlade ur vår säng och slog upp ett jack i pannan när han var 1 1/2 år. Det var hemskt… Efter det åkte vi och köpte den lägsta sängstomme vi kunde hitta… Förstår rädslan och känslan av att känna sig som världens sämsta förälder. Tur att det gick bra ❤

Annons