Förlossningsberättelse del 1 – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Förlossningsberättelse del 1

Ni var många som gärna ville höra min förlossningsberättelse så – let’s face it.  Jag får nog dock dela upp den lite för jag är verkligen sämst på att göra en lång historia kort, men här kommer i alla fall första delen. Varning för känsliga läsare! 😉

Isabella är född i Sverige. Redan så fort jag fick reda på att jag var gravid bestämde jag mig för att åka ”hem” och föda. Det var inte det att jag inte litade på den spanska sjukvården, men som det kontrollfreak jag är tyckte jag att det vore skönt att under den minst kontrollerbara stunden i livet ändå göra ett försök att upprätthålla den lilla kontroll som trots allt gick att få. Och det kände jag att hade störst möjlighet att göra i Sverige, på hemmaplan, för att slippa eventuella kommunikationsproblem eller missförstånd. Jag ville ge mig själv en ärlig chans att verkligen vara delaktig, försöka förstå och hänga med i vad som skulle ske med mig själv, bebisen och allt runtomkring.

Så, två månader innan beräknat datum (26 november) flög jag från Barcelona. På grund av försäkringen fick jag som gravid inte lov att flyga senare än så – vilket  också betydde att jag skulle ”tvingas” vara ifrån Gabriel större delen av tiden. För er som kanske är nya på bloggen spelar min sambo futsal (inomhusfotboll) och inom hans yrke finns det inte något som heter ledighet, och speciellt inte pappaledigt. Han är oftast tränings- och matchfri på söndagar (om vi har tur), men resten av veckan är normalt uppbokad med träningar, sjukgymnastik och matcher. Men vi hade riktigt flyt under tiden jag var i Sverige för Gabriel hade faktiskt lite mer ledigt än vanligt just under den här perioden och hade möjlighet att komma och hälsa på mig hela 3 gånger. Vid 2 av tillfällena var han dock inte ens på svensk mark i 24 timmar.image GravidmageBf I väntan på Isabella blev det många magbilder…

Slemproppen började lossna två dagar innan beräknat datum och med skräckblandad förtjusning ringde jag Gabriel som just då var på bortamatch någonstans i Spanien. Det där är ju dock inget som garanterar att en förlossning är på G, men min barnmorska sa att oftast ”betyder” det ändå att något kommer hända inom två veckor. Två veckor ja … På något helt otroligt sätt hade Gabriel i alla fall lyckats få lov att vara borta ett par dagar och kom som bestämt kvällen innan BF. Då hade fortfarande ingen förlossning dragit igång, men den där jäkla slemproppen fortsatte att lossna lite varje dag. Och barnmorskan hade rätt… Det skulle nästan ta två veckor. imageVi försökte fördriva tiden med att baka pepparkakor… imageShoppa gulliga bebiskläder…  imageFika… imageMen mest av allt bara väntade vi och försökte vila… 

10 dagar (!) efter BF vaknade jag på morgonen och skulle gå upp och kissa. Dagen innan hade vi egentligen planerat att gå på Jul på Liseberg, men jag var så himla trött att vi till sist bara stannade hemma hela dagen och vilade. Och tur var nog det. För jag hann precis ställa mig upp ur sängen när det plötsligt kändes som om himlen öppnade sig mellan benen på mig – VÄRLDENS niagarafall! Jag sprang till toaletten där vattnet ordagrant forsade ut. Mina pyjamasbyxor var helt plaskblöta. Kände genast massor med fjärilar i magen och kunde inte sluta fnissa om hur allt verkligen var precis som på film. När det lugnat ner sig lite och slutat forsa virade jag en handduk typ som en blöja (haha, jag dör lite när jag tänker på det i efterhand) och tassade ut till Gabriel som fortfarande låg och sov ovetandes, samtidigt som jag försökte knipa (som om det skulle hjälpa…) allt jag kunde för kung och fosterland så jag inte skulle förstöra hela parkettgolvet.

”Honey! Wake up! I think the water just broke”, skrek jag till Gabriel och började asgarva. Det hela var bara så himla komiskt! Jag vet inte hur många gånger jag hade förklarat för Gabriel att det nästan aldrig är som på film, att det är jättejätteovanligt att förlossningen startar med att vattnet går. Men nu var det ju PRECIS som på film. Han vaknade på studs och satte sig yrvaket upp i sängen, så kom ett förhoppningsfullt: YEAAH? Hans ögon lös av förväntan blandat med nervositet. Sedan fick jag rusa till toaletten igen för det kom ännu mer vatten. Mitt i allt hann jag messa mamma, tjejerna och min kusin: ”vattnet har gått” och så massa smileys som skrattar så att tårarna sprutar, innan jag ringde till förlossningskordinatorn för att se vad de hade att säga.

Jag kände mig typ som ett litet barn på julafton – för äntligen, äntligen var det min tur. Som jag väntat. Trodde nästan att jag skulle behöva gå gravid nio månader till där ett tag eller att det inte skulle komma någon bebis överhuvudtaget. Men nu hade faktiskt vattnet gått. Barnmorskan i andra änden av telefonen sa att jag skulle ta det lugnt eftersom jag ännu inte hade några värkar, men att jag behövde komma in på en kontroll för att se att allt stod rätt till med bebisen. Så vi kunde äta frukost utan någon stress och komma in om någon timme eller två när det passade oss. Jag passade på att ta en riktigt lång dusch och tänkte även att nu ska jag tvätta håret och raka benen så jag är fräsch inför förlossningen. HA HA HA! Som om barnmorskan eller min bebis eller vem tusan jag nu tänkte på skulle bry sig det minsta om jag hade lite hår på benen. Hur som – när jag böjde mig ner (vilket inte var det lättaste med en kanonkula till mage) var det som en knäpp och så forsade en hel flod med vatten ut. Jag skrattade verkligen högt för mig själv i duschen. Allt var bara så himla konstigt!

Sedan var det dags för frukost, men när vi satt där i köket kände jag plötsligt hur ännu mer vatten var på väg så jag hann i sista sekund resa mig från tygstolen för strax därefter var det en hel pöl på golvet. Så jag fick äta min havregrynsgröt  och dricka min blåbärssoppa (ja, ni hör hur jag laddade upp) sittande på toa istället. Haha! Här hade värkarna börjat komma, men det var inte mer än lite kraftigare mensvärk och de försvann ganska fort så ingen större match. Trots jättebindor rann vattnet bara igenom så när mina föräldrar, som skulle skjutsa oss till sjukhuset, kom för att hämta upp oss hade de lagt handdukar i flera lager på framsätet. Haha! Vi alla fyra var på så himla glatt humör för äntligen, äntligen skulle den där jäkla ungen som vi väntat på så länge komma. Vi var så jäkla taggade och tog en groupie med tummen upp för att skicka till alla vi kände.Förlossning image

När vi kom till sjukhuset fick vi genast ett rum och jag lade mig ner på en säng samtidigt som barnmorskan spände fast alla de där remmarna för att göra en CTG-kurva. Bebisens hjärtljud såg jättebra ut och värkarna började komma allt mer regelbundet, men eftersom de inte var tillräckligt kraftiga ännu tyckte barnmorskan att vi skulle åka hem och vila inför vad som komma skulle. Hon kunde inte känna efter hur öppen jag var på grund av den förhöjda infektionsrisken som finns när vattnet har gått, men hon sa att i och med att det redan var så mycket aktivitet skulle det nog bli bebis innan denna dag var slut.

Fortsättning följer …

Så länge kan ni läsa svaren på min gravidfrågestund, mina tankar om BB-väskan, hur jag gick ner alla gravidkilon på 2,5 månad eller varför inte se bilder från vårt 4D-ultraljud? Bara klicka på länkarna så kommer ni direkt till inläggen 🙂

Update: Del 2 hittar ni HÄR, del 3 HÄR och del 4 HÄR!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!

Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anneli

    Kul att läsa. Själv var jag så beredd på att min förlossning skulle börja med att vattnet gick. De senaste veckorna satt jag konstant på handdukar i soffan. In fall att! När de sedan var “min tur”, så gick inte vattnet förrän på första krystvärken, och på tredje krystvärken var min bebis född. Hade en otroligt snabb förlossning, som i princip startade i samma stund som den var över.

    1. ninamalmstrom
      ninamalmstrom

      Så roligt att du gillade första delen av min förlossningsberättelse – nu finns även del 2 och 3 ute på bloggen. Tänk så olika det kan vara, haha. Oj så fort!! Kram <3