Förlossningsberättelse del 3 – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Förlossningsberättelse del 3

Här kommer del 3 av min förlossningsberättelse. Del 1 hittar du HÄR och del 2 HÄR!

Då hade vi alltså precis blivit hemskickade från Mölndals sjukhus eftersom värkarna väl där typ stannat av, men som jag skrev i del 2 kom de tillbaka redan i hissen påväg ner till parkeringen. Sedan väntade en hemsk natt! Jag hade så fruktansvärt starka värkar som kom ungefär var 7-10:e minut så det var precis att jag inte hann somna emellan. Jag minns hur jag typ halvlåg på golvet och vid varje värk hängde mig över med överkroppen mot säng- eller soffkanten samtidigt som jag hade knutit en varmvattenflaska mot magen och en vetekudde mot ländryggen med hjälp av ett morgonrocksskärp. Haha! Nä, fy fasen det är nog det värsta jag smärtmässigt varit med om – just framför allt för att det drog ut så på tiden och skapade en inre stress över att jag skulle vara HELT SLUT och inte orka någonting när det väl var dags för förlossning.

Efter en natt med noll sömn var vi tvungna att åka till antenatalmottagningen på Östra för kontroll – detta är något man måste göra dagligen efter att vattnet har gått för att kolla så att allt står rätt till med bebisen. Om inte har hänt vid dag 3 sätts förlossningen igång. Värkarna fortsatte vara lika starka som under natten och gick upp till 100 på CTG-skärmen varje gång, men de kom fortfarande inte mer ofta än kanske var 6-8:e minut. Så det var bara att åka hem igen och vänta på bättre tider, med “starka” värktabletter som dock inte hjälpte det minsta.

Så här i efterhand är hela den där dagen helt dimmig – egentligen borde jag ha skrivit min förlossningsberättelse för länge sedan medan minnet fortfarande var färskt, men jag kommer i alla fall ihåg hur jag bara försökte stå ut och intala mig själv att varje värk förde mig närmare “målet”. Framåt kvällen (dag 2 med värkar) stod jag verkligen inte ut längre – jag hade varken ätit (förutom typ en halv banan, ett par glas blåbärssoppa och något smörgåskex så hade jag inte kunnat få i mig mer) eller sovit på 24 timmar så det fanns absolut ingen energi kvar. Värkarna kom lite oftare än innan, men det var fortfarande ca 5 minuter emellan. I bilen påväg in till Mölndals sjukhus började de dock plötsligt komma tätare och bara i hissen upp hann jag andas igenom två. Barnmorskan kände efter hur öppen jag var – 5 cm, äntligen var det nära!

Vi fick komma in på förlossningsrummet runt niotiden på kvällen och bara det att vi fick stanna kvar och inte bli hemskickade igen gjorde mig peppad som bara den. Jag minns hur barnmorskan tappade upp ett bad eftersom jag sa att jag ville bad. – fast det gjorde jag aldrig för jag blev fast med lustgasen och herregud vad underbart det var att bara få försvinna bort lite. Alltså lustgasen var GRYM! Den tog absolut inte bort all smärta, men lindrade “udden” av värken – det där allra vassaste. Vid 22 var det skiftbyte vilket såklart var lite tråkigt för vår första barnmorska var hur gullig och go som helst, men vi fick in en ung tjej som jag gillade direkt. Hon hade ett utländskt namn som jag pinsamt nog omöjligt kunde komma ihåg och jag tror att jag frågade “vad heter du nu igen” typ 10 gånger. En läkarstudent var också med och egentligen hade jag sagt i förväg att jag ville ha så få personer som möjligt inne i förlossningsrummet, men där och då brydde jag mig inte det minsta och hon var dessutom jättebra så det gjorde ingenting. Jag hade verkligen ett grymt team som hejade och peppade på ett SÅ himla bra sätt!Såååå suddig bild, men den speglar rätt bra hur jag kände mig just då. Haha!

Eftersom jag inte hade fått i mig någon mat på över ett dygn var energin i botten och jag minns att jag av den anledningen fick dropp. Värkarna kom allt tätare och snart kände jag att lustgasen inte var tillräcklig längre så jag bad om epidural. Jag hade sagt i förväg att jag inte skulle behöva ha ont “mer än nödvändigt” och efter det tuffa dygnet jag hade bakom mig kände jag att jag verkligen inte orkade mer. Här var jag verkligen inne i min egen värld, men jag hörde hur barnmorskan sa till läkarstudenten att “hennes värkar kommer verkligen otroligt tätt” och “hon har det riktigt kämpigt”. Det kändes som en evighet innan narkosläkaren kom in, men i själva verket rörde det sig bara om typ 10 minuter. Jag minns hur hårt jag höll i den där lustgasen OCH hur jäkla svårt det var att minnas vilket håll som var upp eller ner. Haha, frågade om och om igen “Håller jag rätt? Håller jag rätt?”. Snacka om att vara inne i sin egna värld…

Nu får det räcka för idag – nästa del blir den allra sista. JAG LOVAR! 🙂 Själva förlossningen gick rätt snabbt om man jämför med allt det jobbiga innan. Vill ni läsa mer gravid- och bebisrelaterade inlägg har jag bland annat skrivit om hur vi valde Isabellas namn och mina namnlistor, mina bästa råd till framtida föräldrar och cravings under graviditeten. Eller ni kanske är nyfikna på när det som inte får hända ändå hände… 

Update: HÄR hittar ni den 4:e och allra sista delen 🙂

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
    1. ninamalmstrom
      ninamalmstrom

      Ja, precis ALLT är ju verkligen olika från person till person och graviditet till gravidet 🙂 Så knäppt ändå!