Nina Malmström

En mardröm som blev sann

Isabella var så himla trött igårkväll – hon hade inte sovit något på eftermiddag och då är det verkligen på gränsen att hon orkar kämpa på fram tills läggdags. Hon behöver fortfarande en liten nap sådär runt fyratiden, det märks tydligt – utan den blir hon riktigt gnällig och klängig. Hur som blev det aldrig så igår. Jag försökte lägga henne en stund, men hon totalvägrade och till slut gav jag upp. Tänkte att det fick bli läggdags en timme tidigare bara. Perfekt med lite extra ensamtid för mig nu när Gabriel är bortrest. Sagt och gjort, vid sju la vi oss i sängen med välling och saga. Allt var så mysigt och jag var bombsäker på att hon skulle slockna vilken sekund som helst. Men så plötsligt fick hon ett släng överskottsenergi från ingenstans och började studsa runt i sängen. Normalt vid läggdags brukar jag ”fånga in” henne när hon sätter igång sådär och hålla om henne tills hon lugnar ner sig. Först blir hon vansinnig, men är hon trött brukar hon ge med sig ganska fort (annars jagar hon bara upp sig själv och kan hålla på hur länge som helst). Just igårkväll lät jag henne dock hållas… Vilket jag skulle få ångra ordentligt. Bara en halv sekund därefter förvandlades det hela till en mardröm.

Isabella sitter en bit från sängkanten så jag är ganska lugn, men så tar hon en skutt rakt upp i luften samtidigt som jag ser hur hon tappar balansen och tippar bakåt. Som i slowmotion ser jag hur Isabella faller handlöst bakåt från sängen – sedan försvinner hon ur mitt synfält och jag hör världens duns följt av ett gallskrik. Jag ser inte exakt hur hon har landat, men antar nästan att hon gjort en halv bakåtkullerbytta i luften och landat på bakhuvudet, nacken och/eller rygg. Till saken hör att vår säng nästan är en meter hög och på golvet ligger hårda stenplattor. Jag blev alldeles iskall  av skräck i hela kroppen och trots att jag vet att man inte bör flytta på någon som slagit i nacken var jag tvungen att ta upp Isabella i mina armar. Vad skulle jag göra? Hon grät förtvivlat, kippade efter andan emellan hulkningarna och låg som ett litet knyte i min famn. Jag tror nog aldrig att jag varit så rädd innan! Och varför skulle det hända just igår?! När Gabriel satt på ett flyg till Sao Paulo och vi var helt ensamma hemma?! Efter en del om och men fick jag äntligen tag på ett par kompisar som kom och hämtade upp oss. Vi åkte raka vägen till en barnakut där de kollade lillan och konstaterade att allt såg bra ut. Tack och lov! Usch, hon skrämde mig rejält.

Jag är vanligtvis inte särskilt nojig av mig, men det där med att slå i huvud och nacke i ett så hårt underlag och från en sådan höjd känns himla lurigt. Mitt hjärta stannade nästan. Jag är så otroligt tacksam över att allt ändå gick så väl. Isabella har sovit bra i natt och busat på precis som vanligt under dagen. Hon har stora röda märken på axlarna och ett litet blåmärke på rumpan, annars ingenting. Hon verkar inte heller ha ont. Idag pussar jag och kramar min lilla skrutta lite extra mycket! Tänk så lätt en olycka kan ske!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sandra

    Åh, det är såå hemskt och verkar ju verkligen hända alla barn minst en gång! Min dotter kröp en gång iväg i rasande fart över sängen, också en hög säng och rakt över kanten, hon smällde pannan i en plåtlåda på vägen ( som tack och lov inte var vass) och då fick jag nog panik! Som tur klarade hon sig med blåmärke men fyy så man själv grät över att hon hade ont. Tur att det inte gick värre för er heller! Kram! Jag läser ofta din blogg och Isabella är ju bara föör söt! Planerar själv två-årskalas som bäst, kan ej förstå vart min bebis försvann!

    1. ninamalmstrom

      Åh stackars lilla tjejen! Vad skönt att det gick bra för båda våra små 🙂 Isabella ramlade ur sängen i somras också, men då hasade hon bara ner och landade på rumpan. Skrek i en halv minut och inte mer än så, men jag hann bli ganska uppskakad ändå. Fast inte lika rädd som i måndags… Usch, det hinner ju dyka upp så många otäcka tankar på den där lilla stunden. Tack snälla för dina fina ord, jag blir verkligen så himla glad!! Och så mysigt med tvåårskalas, stort grattis i förväg!!

  2. Anna

    Usch fy 🙁 Skönt att hon är go och glad igen! 💕 Får lite ont i magen när jag läser detta, för hjärtat stannar och miljarders tankar for omkring. Detta hände oss i somras, vår tjej var då 6 månader. Peppar peppar gick allt bra och hon var go och glad som vanligt efteråt.

    1. ninamalmstrom

      Usch ja visst är det hemskt när sånt här händer… fy!! Skönt att det ändå gick bra för båda våra tjejer. Kram!!

  3. C

    Åh men lilla gumman, tur allt gick bra ändå!! Min son var lite över 2 när han föll från vår säng en natt. Vanligtvis sover han i sin lilla säng från Ikea, men den natten hade han jobbig hosta. Jag vaknade av att han snurrade runt, försökte fånga honom i farten men hann inte och han ramlade i golvet. Vår säng är bara runt en halvmeter hög men han landade på axeln och grät som jag aldrig någonsin hört förr i över 30 min.. Efter röntgen visade det sig att han fått en mindre ytskada på nyckelbenet. Det krävde visserligen ingen åtgärd mer än smärtstillande i 1,5 v och det tog över en månad innan han vågade använda den armen på allvar. Han sover annars väldigt stilla men jag sover fortfarande på helspänn om han ligger i vår säng och nu har det ändå gått nästan ett år. Man kan tyvärr inte skydda dem.mot allt, även om jag kände för att sätta bubbelplast i hela lägenheten.

    Hoppas ni slipper otäcka händelser framöver!

    1. ninamalmstrom

      Åh fy sjutton vad otäckt!! Stackars lillkillen!! Nej det är ju som du säger, tyvärr kan man inte skydda dem mot allt… så skönt att det inte slutade värre för oss båda i alla fall! Tack och kram ❤