Trivs jag i Brasilien?! – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Annons

Trivs jag i Brasilien?!

Läsarfråga: Trivs du i Brasilien? Du verkar ha ganska mycket hemlängtan? Hur går det med lägenhetsjakten, ni skulle ju bara bo på komplexet de två första månaderna? Den tiden har väl passerat nu? 

Jag trivs helt okej i Brasilien och kan absolut tänka mig att bo här ett par år. Det är ett fantastiskt land på många sätt och vis och människorna är väldigt varma och välkomnande. Just nu vet vi dock inte hur länge vi kommer bli kvar eller om vi kommer bli kvar överhuvudtaget då det på sistone har hänt en del jobbrelaterat som gjort läget rätt osäkert. Av den anledningen har vi valt att lägga lägenhetsjakten på is då vi helt enkelt inte vågar binda upp oss på något (eller ödsla massa tid på att leta) innan vi vet hur framtiden blir. Det känns såklart jättejobbigt, men vi har inte så mycket annat val än att bita ihop och ta dag för dag. Jag längtar som en tok efter en trygg punkt, efter att få boa och göra något till bara vårt och OM vi blir kvar här så tror jag garanterat att jag kommer trivas betydligt bättre när vi väl skapat oss ett hem. Det finns otroligt många fördelar med området där vi har bott fram tills nu, men det passar oss nog bättre att bo någon annanstans där vi inte är lika beroende av bil. Vi är så vana att kunna ta oss fram överallt till fots och att kunna leva en spontan vardag – att bara kunna snöra på sig skorna och ge sig ut på en löptur, sticka ner till den lokala baren runt hörnet och ta en öl och så vidare – och det funkar inte riktigt där. Just nu testar vi på Leblon i ett par dagar, området som vi tänkt oss från början men som egentligen är lite för dyrt. Vi trivs utomordentligt bra, så det får nog bli en lägenhet här i alla fall. Här kan man promenera till såväl stranden som mataffären eller shoppingcentret, det finns massor med mysiga restauranger, juicebarer och andra caféer – dessutom bor större delen av Gabriels vänner här som jag alla tycker jättemycket om. Det finns även en jättebra förskola och skola i området där vi har goda kontakter. 

Och angående hemlängtan – under min första tid utomlands längtade jag knappt hem överhuvudtaget. Jag saknade såklart vänner och familj, men tanken på att bo i Sverige en dag kändes väldigt avlägsen. Det här har ändrat sig mer och mer för var år som gått, men framför allt sedan Isabella föddes. Jag längtar efter att få ge henne allt det där som jag själv hade som liten. Jag längtar efter att få se henne ihop med sin mormor och morfar, morbröder, kusiner och andra nära och kära. Självklart har hemlängtan även blivit större i Italien och Brasilien då våra vistelser i båda länderna har betytt mycket ensamtid för mig. Även om Gabriel var bortrest mycket under vår tid i Barcelona hade jag ändå min egna vardag och mina egna rutiner så det var en helt annan grej. Som helt ny i ett land blir man väldigt beroende av sin familj – det blir liksöm ens trygga borg – och då märks det såklart väldigt tydligt om halva borgen saknas större delen av tiden. Ärligt talat längtar jag mer hem till Barcelona än hem till Sverige och det har nog mycket att göra med att jag verkligen hann bygga upp mitt egna liv där. Det var liksom den stad som jag som vuxen valde att göra till MIN. Jag känner mig helt klart mer hemma i Barcelona än vad jag gör i Göteborg. MEN! Jag skulle nog dock inte påstå att jag går omkring här i Brasilien och “längtar hem” om dagarna. Det finns liksom inte riktigt tid för det, haha. 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons