Veck på magen – vad sjutton gör det?! – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Veck på magen – vad sjutton gör det?!

Något som jag känner att jag har ”misslyckats” med sedan jag blev mamma är att komma igång med träningen. Jag har alltid varit en tjej med mycket fart och fläkt som tyckt om att röra på mig och vara fysiskt aktiv. Under min uppväxt har jag hållit på med alla möjliga idrotter och som äldre väcktes intresset för styrketräning, diverse gruppass och löpning. Jag mår som allra bäst när min kropp och mina muskler får jobba, både fysiskt och psykiskt. Innan jag blev gravid med Isabella tränade jag minst fyra-fem gånger i veckan. I och med att Gabriel hade ett så pass fysiskt arbete föll det sig naturligt att jag också stack iväg och tränade nästan varje dag. Med lillan i magen drog jag ner på tempot ganska ordentligt, dels mådde jag fruktansvärt illa under första delen av graviditeten och dels så var jag vansinnigt trött, men jag fortsatte ändå att röra på mig regelbundet ända fram tills förlossningen. Det blev mycket promenader varvat med lite gymträning och så gravidyoga samt vattengympa under sista trimestern.

Sedan Isabella kom till världen har träningen verkligen fått ta ett rejält steg åt sidan. Jag har helt enkelt prioriterat viktigare saker och det är jag såklart väldigt glad över idag. Ingenting i hela världen är viktigare än den tid du får ihop med ditt barn, inte minst under de första åren – för det går ju så fruktansvärt fort. Men samtidigt MÅSTE jag bli bättre på att ta hand om mig själv. Jag har promenerat väldigt mycket med barnvagnen så det är ju inte det att jag inte har rört mig överhuvudtaget, men jag saknar verkligen känslan av att låta hela kroppen jobba ordentligt. Jag blir mycket piggare och gladare när jag tränar, mitt huvud rensas på negativ energi och jag sover så himla mycket bättre om nätterna. Det påverkar ju såklart även min familj.

Idag känner jag mig så otroligt nöjd med min kropp – aldrig tidigare har jag trivts så bra med mig själv som jag gör nu. Jag har därför ingen önskan om att träna för att gå ner i vikt eller för att bli mer fit, däremot vill jag gärna bli starkare just för att orka mer i vardagen överlag. För att jag vet att jag mår bra av att träna. Och för att jag faktiskt tycker att det är jättekul. Idag är jag SÅ stolt över min kropp och vad den har åstadkommit – att den har skapat, burit och fött min lilla dotter. Det är ju helt fantastiskt! Men att det skulle “krävas” ett barn för att komma till insikt med det känns faktiskt rätt sorgligt. För relationen till min egen kropp har verkligen inte alltid varit så här okomplicerad. Under många år avskydde jag vissa delar av min kropp och jag blir ärligt talat lite ledsen när jag tänker på hur elak jag varit mot mig själv. Jag minns till exempel hur jag hatade och till och med skämdes över att det blev veck på magen när jag satt ner. Därför såg jag alltid till att ligga utsträckt eller stå upp när jag var på stranden tillsammans med andra. Alltså, det är ju bara helt sjukt… Vad sjutton gör det med lite veck på magen?! Vi är alla vackra och unika som vi är, det hoppas jag verkligen att jag lyckas förmedla till Isabella.

Förra vintern när vi var hemma i Sverige kom jag igång med träningen riktigt bra – SÅN HIMLA BRA GREJ att man får lov att ta med barnen till gymmet ju – men när vi kom hit till Brasilien rann det ut i sanden… Nu sjutton har jag gett mig tusan på att i alla fall komma igång med löpningen. Det måste väl ändå vara den mest lättillgängliga typen av träning vilket passar mig som väldigt sällan har möjlighet till barnvakt perfekt. Målet är två gånger i veckan, skulle det bli tre är jag superdupergrym.

Sedan har jag börjat med en ny grej – varje kväll när jag borstar tänderna kör jag squats framför spegeln. Tandborstningen är ju något som sker dagligen oavsett hur stressigt livet i övrigt är, så det vore ju grymt att få in den här vanan samtidigt. Säg att jag borstar tänderna i minst två minuter och att jag gör en squat på cirka två sekunder. Då blir det ju åtminstone 60 squats om dagen – det måste väl ändå föra något gott med sig? Som höggravid hoppade jag på en PT-utbildning (som jag hemskt gärna skulle vilja slutföra, frågan är bara när/var/hur) och vi fick då lära oss att knäböj faktiskt är en av de allra bästa övningar som finns. Den aktiverar inte bara rumpa och lår, utan även många andra stora muskelgrupper som bland annat ländrygg och mage. Win win! Nu ska jag bli en ännu starkare mamma.

LÄS GÄRNA OCKSÅ:

Därför tränar jag

Därför ska du träna rumpan

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Diana

    hihi ja alltså veck på magen som du har på bilden är bara lite skinn… Men michelin däck som veck är inte detsamma, det är inte lika kul att visa upp heller, vare sig man ska vara tacksam för at tman fått barn eller ej. 😀 😀
    Men det är MIN känsla, på MIG själv bara så att du vet, säger inte att något är rätt eller fel men jag har fått två barn och kan inte se min kropp som något att vara tacksam för över hur den ser ut. Nej, jag har ca 10-15 kg övervikt och mår inte bra av det, har försökt ett tag nu med träning och rätt bra kost men nada. Så ja jag håller med dig, man är inte direkt snäll mot sig själv, men jag tror det blir lättare att bli snällare mot mig själv när jag närmar mig den fina kroppen du har <3

    1. ninamalmstrom
      ninamalmstrom

      Hej fina Diana och tack för din kommentar. Ja, jag tycker att det är väldigt ledsamt att tänka tillbaka på hur jag har sett på mig själv som yngre och jag vill att du ska veta att jag förstår exakt vad du menar. Jag tycker att du är grym som kämpar samtidigt som jag förstås önskar att även du kunde vara lite snällare mot dig själv <3 För det tycker jag att du och alla andra är värda, speciellt vi mammor. Vi är som sagt alla vackra och unika som vi är!