“Jag vill inte gå till förskolan” – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Annons

“Jag vill inte gå till förskolan”

God morgon fina ni! Jag fick sovmorgon idag och gick upp först för tjugo minuter sedan när Gabriel och Isabella skulle gå till förskolan. Skönt! Ville krama min lilla flicka hejdå, men hon var så ledsen. Fy vad tungt! Vi har ju som ni säkert redan har läst haft ett par riktigt tuffa lämningar den här veckan, hon har dock varit glad hela vägen in på förskolan – det är först när vi ska gå som det blivit jobbigt för henne. Isabella har även berättat att det är roligt att vara där och sagt ja när vi frågat om hon vill gå dit om morgnarna. Men inte idag. “Jag vill inte gå till förskolan” snyftade hon fram mellan tårarna. Känner mig som världens hemskaste mamma! Det är i alla fall Gabriels tur att lämna idag så vi får se hur det går… Det ska hur som helst bli skönt med helg och ett par dagar hemma imorgon. På ett sätt tänker jag att det är bra att hon får gå till förskolan varje dag och komma in i rutinerna, speciellt med tanke på att det blev ett litet avbrott förra veckan och nu har vi ju dessutom påsken framför oss med några extra lediga dagar. Samtidigt vill jag typ bara låta henne vara hemma nu när hon blir så ledsen och försöka få till plugg + jobb på något vänster ändå. Hur ska man tänka egentligen?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jennifer

    Förstår att det är jobbigt. Men tänk på att det är också okej att vara ledsen. De får vara ledsen, för de saknar väl er. Bekräfta hennes känslor och förklara samtidigt att mamma/pappa kommer sen. När jag jobbade på förskola och tog emot barn som var ledsna fick de ofta sitta i famnen och vara nära ett tag. Tillslut ser de dom andra barnen leka och så är ledsamheten som bortblåst.
    Korta avsked rekommenderade vi föräldrarna. Barnet blir bara mer oroligt om lämningarna drar ut på tiden. Hoppas det går bra för er och grattis igen till miraklet i magen!

  2. Agneta

    Åh, låter lite som med min kille,som är 16 år nu! Kanske inget peppsvar,men han grät och grät.Vi bor i London och han började inte förskola förrän han var tre.Så han var så medveten om man jämför med många som börjar vid 1.
    Om jag analyserar så här långt efteråt så tror jag han hade det jättebra .Inga långa dagar . Även om man ska följa sin magkänsla så försök att släppa skuldkänslorna.Hon kommer inte traumatiseras av förskolan, utan tvärtom ,bygga upp ett socialt liv,förberedas för skolgång ,skapa vänskapsband .
    Hoppas inte jag låter hård,men försök att stå över gråten, acceptera, den,men gör klart att ni bestämmer .Jag tror det gör barnet tryggare än en velig och osäker. Lycka till .

  3. Sofie

    Hej, vet precis hur du tänker och känner, det gör så ont i hjärtat men ge det lite tid. Det kan ta en vecka eller en månad men hon kommer att vänja sig. Det är ju så nytt för henne fortfarande. Jag skolade in min dotter (två år i april) nu i januari, tyvärr var hon sjuk mycket i början och inte förrän hon var där varje dag så började det funka bättre och för 3 veckor sedan skedde undret, vi klädde av hene i hallen och sedan knatade hon in till barnen och fröknarna utan gråt och snyft, det vände över en natt. Jag har hela tiden känt mig trygg med personalen och förmedlat känslan och vi har pratat mycket om fröknarna och kompisarna hemma. Jag har förberett henne noga, haft snabba och tydliga lämningar i hallen, typ: Nu ska du vara här och leka och mamma ska åka och jobba, hämtar dig sen. Puss och kram och så går jag. Att försöka i det läget att prata en ledsen och arg tvååring till rätta går inte. Det kommer bli bra, håller tummarna nu att hon håller sig frisk så hon kan gå varje dag.

Annons