När det inte blir som man tänkt sig… – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Annons

När det inte blir som man tänkt sig…

För ett tag sedan var det en läsare som undrade vilket gymnasium jag gick på och vilket program jag läste. Kul fråga! Herregud, gymnasietiden känns verkligen sååå avlägsen – det har trots allt gått nio år sedan jag tog studenten och under det senaste decenniet har det hänt extremt mycket i mitt liv. Det känns nästan lite overkligt att tänka tillbaka till den där tiden, på sätt och vis känns det som om den aldrig har ägt rum. Men det har den ju såklart…

Jag hade väldigt höga förhoppningar på gymnasietiden som på många sätt och vis tyvärr blev långt ifrån hur jag hade föreställt mig och hoppats. Jag har alltid haft rätt lätt för mig i skolan, men under högstadiet var jag extremt skoltrött och ville inget hellre än att få syssla med sånt jag verkligen tyckte var kul istället. Som till exempel film och teater. Jag föddes med en hel del myror i brallan och har älskat att stå på scen och uppträda sedan dess. När mina föräldrar satt och tittade på tv om kvällarna ställde jag mig alltid framför rutan och drog igång mina små shower. Som elvaåring provfilmade jag för första gången – för nästkommande års julkalender – och kom långt. Från första uttagningen och så till nästa och så nästa. Till sist var det bara jag och en till tjej kvar. Tyvärr fick jag inte rollen den gången, men därefter blev det lite små skådespelarjobb i bland annat tv-serie och ett par kortfilmer. Jag gick även på olika teaterkurser och när det var dags att söka till gymnasiet var valet av inriktning självklart sedan flera år tillbaka. Teater!

Just då fanns det dessvärre ingen teaterlinje på något av gymnasieskolorna inne i stan så jag fick börja söka mig en bit utanför. Jag gjorde intagningsprov på alla skolor som erbjöd inriktningen runt om Göteborg – och kom in på alla. Då blev det såklart jättesvårt att välja och till sist föll valet på det gymnasium med kortast pendlingsavstånd. Tyvärr visade det sig ganska snabbt att jag hade valt fel. Det kändes som om de flesta andra i klassen mest hade valt estet för att slippa så mycket tid som möjligt i skolbänken, medan jag faktiskt var där för att lära. Ganska snart började jag kolla efter möjligheten att byta skola och trots att det fortfarande var i början av terminen fick jag samma svar från alla håll: du får vänta tills nästa år. Så jag tappade lusten helt och hållet – och ville inte ens gå till skolan mer. Jag vantrivdes verkligen så himla mycket. Dessutom tränade och tävlade jag just då i cheerleading vilket tog upp mycket av min fritid samtidigt som jag precis hade träffat min första riktiga pojkvän och var upp över öronen förälskad. Självklart behövde jag fortfarande gå i skolan så efter mycket om och men hamnade jag till sist på det program som jag bara ett par månader tidigare så tydligt tagit avstånd från: “vad som helst utan samhäll, jag vägrar att genomlida ytterligare tre likadana år som på högstadiet”.

Så det blev alltså samhäll-ekonomi för min del, som sagt långt ifrån vad jag hade tänkt mig – men gymnasieskolan, Kitas, passade mig bra då den var speciellt utformad för elever som var aktiva inom någon idrott. Dagarna var korta och utan långa raster eller håltimmar, vilket gjorde att vi ofta fick sluta redan innan lunch och dessutom hade vi möjlighet att tillgodoräkna oss alla timmar som vi tränade i Specialidrott A och B. Tyvärr umgås jag bara med en från min gamla gymnasieklass idag, men hon är även en av mina allra bästa och närmsta vänner – och bara det att jag fick Emelie “på köpet” är värt allt krångel i början av gymnasietiden tusen gånger om. Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det behöver inte betyda att det behöver bli sämre för det 🙂

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons