Är vi klara med barn?! – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Annons

Är vi klara med barn?!

Hur vet man egentligen när man är “klar”? Alltså klar med barn? Jag har alltid, så länge jag kan minnas, önskat mig en stor familj. Den där bilden av en stor härlig familj med många barn och ett ständigt tjo och tjim har liksom för mig något alldeles magiskt över sig. Säkert mycket kaos, trötthetsrynkor och gråa hår, men samtidigt SÅ MYCKET kärlek. Direkt efter förlossningen med Isabella var jag så hög på adrenalin och endorfiner att jag genast kände: “WOW, det här måste jag göra om”. Längtan efter en till liten bebbe fanns liksom där redan från start och den växte sig sedan bara större och större med tiden. Med Olivia kände jag inte alls samma sak. Jag tror att det kan ha och göra med att förlossningen gick så fruktansvärt fort. För er som är nya på bloggen kan jag tala om att vi inte hann vara inne på förlossningssalen i mer än 22 minuter (förlossningsberättelse kommer snart – läs gärna den med Isabella så länge) och jag vet inte vem i rummet som egentligen var mest chockad över hur snabbt allt gick – personalen, Gabriel eller jag. Jag hann nog helt enkelt aldrig riktigt förstå vad som hände, och har kanske egentligen inte riktigt hunnit bearbeta det ännu så här en och en halv vecka senare. Med Isabella hade jag gott om tid att förbereda mig – det dröjde nämligen över 40 timmar från att vattnet gick tills det att hon till sist bestämde sig för att titta ut…

Nu har jag haft en rätt tuff start som tvåbarnsmorsa. Olivia är världens enklaste, mysigaste och gosigaste lilla bebis så egentligen borde jag kanske absolut inte klaga – men jag har haft lite otur och åkt på fruktansvärda eftervärkar, såriga och blödande bröstvårtor samt mjölkstockning på det. Så jag skulle väl ljuga om jag påstod att jag redan nu längtar efter en liten till en. Inte för att jag inte vill ha fler barn, utan frågan är snarare om jag vill utsätta min stackars kropp för allt detta igen. MEN JA! Självklart finns drömmen om en stor familj fortfarande kvar – som det känns nu väntar jag nog dock gärna ett par år tills båda flickorna är lite större. Frågan är om man sedan någonsin kommer känna sig helt färdig? Vad tror ni? För finns det ärligt talat något ljuvligare än ett sussande nyfött underbart doftande litet knyte på sitt bröst?Finaste bilderna tagna av duktiga Evelina Grönlund

Hur gör man då om ena partern inte känner sig klar med tillskott i familjen, men den andra definitivt inte kan tänka sig fler? Väldigt svår fråga, tycker jag. Man är ju ändå alltid två om att skaffa barn. När jag och Gabriel började diskutera barn för ett par år sedan var han väldigt bestämd med att han absolut inte ville ha mer än max två. Min första reaktion var att oj oj, nej det här kommer aldrig att gå. Men – min man är, om möjligt, ännu mer barnkär än mig och med tiden har min romantiserade bild av en stor familj nog smittat av sig en del även på honom för nu är han inte alls lika säker längre. Däremot kan det vara värt att tillägga att Gabriel kommer från Brasilien och att det troligtvis kan ha färgat honom på flera sätt. För jag tror att man i Brasilien som land nog ser på hela den här barnfrågan ur ett annat perspektiv än vad vi gör här i Sverige. Där “tvingas” människor avstå från att skaffa fler barn just på grund av praktiska och ekonomiska skäl som vi svenskar inte riktigt behöver tampas med på samma sätt. Framför allt är det de otroligt höga kostnaderna för skola och sjukvård som många oroar sig över – det finns visserligen kommunala alternativ, men kvalitén där är så pass dålig att man, om man har möjlighet, utan tvekan vänder sig till de privata.

Om jag ska ta min svägerska som exempel, hon är lågstadielärare och hennes man läkare – så en familj som ändå har det rätt bra ställt. De bor i en ganska liten stad för att vara Brasilien, där det är bra mycket billigare att leva jämfört med exempelvis i Rio. De har två underbara pojkar sedan tidigare, dock har hon sagt till mig att hon hemskt gärna skulle vilja skaffa ett tredje barn – men att det helt enkelt hade blivit för dyrt. Självklart är ekonomin även något som många av oss svenskar också har i tankarna när man funderar över att utöka familjen, men på ett helt annat sätt. Vi behöver inte oroa oss över att inte ha råd att stå för en universitets-, gymnasie- eller kanske till och med en grundskoleutbildning åt våra barn. Vi behöver inte oroa oss över att de ska bli sjuka och vi inte kommer ha tillräckligt med pengar för att de ska bli friska igen. Vi behöver inte oroa oss över att alla deras tänder ska ramla ut innan de ens har hunnit bli vuxna. Vi behöver inte oroa oss över skyhöga förlossningsräkningar – att som födande mamma inte våga be om smärtlindring på grund av att kostnaderna då skjuter i höjden. I think you got it! En liten avstickare från ämnet kanske, men ibland kan det nog vara bra att att reflektera över hur himla bra vi har faktiskt har det här i Sverige.Min räkning från sjukhuset som damp ner i brevlådan häromdagen. 200 kronor! Helt otroligt! Nu var nog min förlossning visserligen en av de allra billigaste då den dels gick extremt fort och dels inte krävde något mer än lite lustgas, men det häftiga är ju att även om jag hade behövt alla olika typer av smärtlindring som ens går att få och det hade dragit ut massor på tiden så hade summan i slutändan ändå legat på detsamma. Hur häftigt är inte det?!  

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Linda

    Jag kände tydligt efter två täta barn att vi inte var färdiga. Min man var mer tveksam till fler barn. Det vi var överens om var att om det skulle bli en trea så fick det bli snart då vi ville ha en tät barnaskara som kunde leka tillsammans. Sagt och gjort, det blev en trea och när han kom så kände jag så tydligt att han var sista pusselbiten som saknades i familjen. Jag kände mig så färdig med barn. Innan han kom var jag rädd att jag kanske aldrig skulle känna mig klar.
    Nu är minstingen 3 år och jag är fortfarande helt säker på att jag inte vill ha fler barn. Det känns så skönt 🙂

  2. Mia

    Det där är nog väldigt olika 😀. Har ett barn och känner mig mycket färdig! Tycker bara det är roligare ju äldre han blir, gillar inte bebistiden något vidare. Nu hade vi en jobbig sådan tid med typ 0 timmar sömn och det påverkar givetvis. Sen beror det nog på om man gillar att vara föräldraledig, vi delade vår ledighet rakt av, efter 11 månader hemma var det semester att börja jobba 😀.

Annons