Våga sova över eller inte? – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Annons

Våga sova över eller inte?

Första gången Isabella sov borta var hon nio månader gammal och jag skulle upp till Stockholm på jobb ett dygn. Hon var hemma hos mina föräldrar och det gick verkligen hur bra som helst. Därefter har det blivit någon natt då och då, ja ibland till och med två i rad, hos mormor och morfar. Flera gånger har det varit Isabella som själv frågat om att få sova över. I slutet av graviditeten med Olivia och under lillasysters första veckor i livet bad hon om att få göra det nästan varje helg. Så självklart fick hon det. Supermysigt ju! Alltid utan några problem överhuvudtaget, hon har typ aldrig ens frågat efter oss. Fram tills den gången då hon plötsligt blev ledsen precis innan hon skulle sova och började gråta efter “maaamma” – sedan dess har hon absolut inte velat sova borta utan mig eller Gabriel. Vi har frågat henne flera gånger, men har fått bestämda nej efter nej. Det har hon såklart inte heller behövt göra, men jag måste ju erkänna att det lite tråkigt. Hon har alltid tyckt att det var hur kul som helst att få sova hos mormor och morfar, sedan har det också känts väldigt skönt för oss att veta att vi alltid kunnat lämna henne där utan att behöva oroa oss minsta lilla. Förra vintern åkte vi till exempel till London på en kort-weekend medan Isabella var hos mormor och morfar, utan att ens tveka. Det innebär ju liksom en helt annan känsla av trygghet.

Jag själv vågade ALDRIG sova över någonstans utan mina föräldrar som liten. Jag minns inte hur många gånger jag försökte, för jag ville ju verkligen – det var alltid superkul fram tills man släckt lampan och plötsligt kände hur den där klumpen i magen började växa. Sedan kom panikgråten alldeles hejdlöst. Alltid samma visa. Jag avstod till och med att tävla junior-SM i truppgymnastik som nioåring för att jag inte vågade åka upp till Stockholm och sova över utan mina föräldrar. Det dröjde nog fram tills jag var runt elva kanske tills det äntligen släppte och OJ vad många roliga sleepovers man sedan hade hos alla olika kompisar. Att sova över var ju typ det skojigaste som fanns. Allt var så nytt och spännande, lakanen luktade så gott och annorlunda, frukosten smakade alltid sååå mycket bättre än hemma. Haha! Jag trodde förresten att det här var en vanesak, det hände nämligen extremt sällan – kanske aldrig – att mina föräldrar “lämnade bort” oss över natten som riktigt små, och jag har alltid tänkt att det kan ha varit därför som det sedan var så himla jobbigt för mig när jag blev äldre. Jag var liksom inte van att sova utan dem. I och med att Isabella med ganska jämna mellanrum har sovit hos sina morföräldrar sedan hon var yttepytte trodde jag att hon skulle “slippa” det där, men tydligen inte… Kanske kan det ha att göra med att hon har blivit storasyster, då det hela började ungefär vid samma tidpunkt. Förhoppningsvis är det hur som helst något som snart går över, men jag antar att det bästa är att låta det ta den tid det tar. Det är såklart ingen brådska, hon är ju bara tre år och jag känner absolut inget “behov” eller hur jag ska uttrycka mig av att åka bort från barnen eller så just nu, men det är faktiskt mest för Isabellas egen skull. Jag har ju själv “varit i hennes skor”. Jag minns exakt hur jobbigt det var att verkligen vilja, men inte våga. Brukar era små sova borta? Min lilla älskling!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Moa

    Leo har än så länge inte sovit borta någon natt! Min mamma och pappa har bara haft honom någon timme någon gång då och då när vi har varit på bankmöten, tandläkaren osv. Men jag gissar att det är en annan som lär ligga och gnaga under natten och undra hur det går 😂 hoppas det går över snart för tjejen!

    1. ninamalmstrom
      ninamalmstrom

      Jaa, första nätterna var väldigt ovant – men sedan har jag känt mig hur lugn som helst varenda gång. Hon har tyckt att det varit hur kul som helst och supermysigt ända tills nu den sista gången… Lite synd, men hoppas att det bara en period 🙂

  2. Anne

    Nästan aldrig faktiskt. De är 9,5 år, 7,5 år och 4,5 år förutom bebis 5 mån. Bara typ vid förlossningar och något enstaka tillfälle då vi övernattat på spa. De är jättenära sina mor-och farföräldrar men brukar inte fråga efter det, har inte sovit över hos kompisar än heller. Vill dom får dom såklart.

  3. Johanna

    Min stora tjej var också sådan under en period och så fick det va. Vi provande igen när lillasyster hade blivit runt året och då fick dom en trygghet i att ha varandra och det har funkat super bra.

    1. ninamalmstrom
      ninamalmstrom

      Jaa, jag tänker att det också är en period och precis som du skriver – då får det vara så. Men jag hoppas att det ska gå bra snart igen 🙂 Framför allt för hennes skull! Kanske längre fram med lillasyster då? Kram

Annons