Det får faktiskt vara bra så! – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Annons

Det får faktiskt vara bra så!

Hej bästa ni! Vi har varit iväg på små äventyr typ varje dag det senaste, men nu efter lunch tog Gabriel med sig båda barnen till biblioteket en stund så jag fick chans att få gjort lite jobb och även sätta mig ner för att skriva till er. Han åker nämligen till Paris redan nu på torsdag och då lär det knappast bli en lugn stund för min del. Haha! Apropå det så vill jag tacka er alla så himla mycket för den fina responsen, för alla gulliga kommentarer och all fin pepp jag fick på inlägget jag publicerade i förra veckan angående hur vi ska lösa hösten nu när G ju ska vara borta så mycket. Tack tack TACK! Ni är bara för fina! Jag har ännu inte hunnit svara på era kommentarer, meddelanden och mejl – men ni ska veta att jag har läst vartenda ett och blivit så himla rörd av all er omtanke och all er värme. Gud, vad har jag gjort för att förtjäna så himla mycket kärlek från så många underbara människor?! Majoriteten av er har jag ju aldrig ens träffat i riktiga livet?! Ni anar inte hur mycket jag uppskattar att ni tar er tiden. Och till er som befinner sig eller har befunnit sig i liknande situationer, extra stort tack till er för att ni delade med er. Tusen tack för era råd, tips och trix – men också bara för att jag slipper känna mig så ensam i det här lite speciella läget, som säkert för många utomstående kan verka superkonstigt.

Att vara mycket ensam med barnen känns egentligen inte så jättejobbigt. Eller, det är klart att det många gånger är lättare att vara två föräldrar än en och att det är helt fantastiskt skönt att kunna få åtminstone en liten stund för sig själv någon gång ibland – men jag är vid det här laget också rätt van vid att Gabriel är iväg och har väl funnit mina sätt för att få det hela att fungera så smidigt som möjligt. Tio dagar per månad är förstås ganska mycket, men samtidigt hade alternativet varit att vi flyttade ner hela familjen till Paris redan typ idag och där är vi inte riktigt ännu. Vi avvaktar lite och ser hur det hela fortlöper – och då är tio dagar egentligen ganska överkomligt. Vi får ju (förhoppningsvis) åtminstone ha honom hemma resterande 20…

Det hela var väl ärligt talat mest grundat i en besvikelse i att hösten kanske inte kommer se ut så som jag hade sett fram emot att den skulle se ut. Jag har verkligen längtat efter att få börja plugga igen, att få sätta tänderna i en ny utmaning. Under min föräldraledighet har jag ju också hela tiden drivit mina sociala kanaler, så det är inte direkt som så att jag bara suttit och rullat tummarna de få stunder som barnen inte krävt all min uppmärksamt. Och även om jag älskar det här så bygger förstås både bloggen och Instagram på MITT liv – det är ju bara jag, jag, jag hela tiden. Det har verkligen känts både kul och spännande med något nytt. Och att vi faktiskt hade lyckats planera det som så att jag skulle få särskild tid avsatt till att enbart kunna fokusera på mina studier för första gången sedan barnen kom, istället för att på något vänster lyckas fixa alltihop på en och samma gång som jag tidigare har fått göra. För tänk vad skönt att bara kunna stänga ner datorn för dagen och gå hem. Ni vet den här känslan av att aldrig vara ledig, att alltid bära med sig sina måsten gnagande där i bakhuvudet, in i andra aktiviteter som till exempel egentligen väldigt värdefull tid ihop med barnen… den är jag verkligen trött på. Men men, det löser sig nog och i slutändan är det egentligen inte hela världen om jag blir klar med min master om ett, två, tre eller kanske till och med fyra år. Jag har bestämt mig för att ta det lite som det kommer, utan några förväntningar eller krav på mig själv. Barnen är bara små en gång och de här första åren går så fruktansvärt fort. Att jag ens får chansen att spendera så mycket tid med dem här och nu är ovärderligt. Sedan hinner jag det jag hinner och det får faktiskt vara bra så. Ska bara försöka övertyga de där myrorna i kroppen om det också.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Maria

    Hej! Tycker ditt val låter klokt! Tror du tidigare har skrivit att det är inom folkhälsovetenskap som du bedriver studier? Bara en tanke: måste du ha en master? Du har väl redan läst massa poäng och har en ” kandidat- examen redan ( vet att poängsystem gjorts om osv så rätta mig om jag har fel 😀)?. Jag har också läst folkhälsovetenskap och min erfarenhet är inte att de som läste magister ( som det då hette), har bättre jobb än de som bara tog en kandidat! Däremot växer inte folkhälso- jobb på träd tyvärr. Vad vill du jobba med?
    Hälsningar Maria

    1. ninamalmstrom
      ninamalmstrom

      Hej Maria och tack för din kommentar 🙂 Kul att du också pluggat Folkhälsovetenskap, vad gör du idag? Ja, jag har redan en kandidat i Folkhälsovetenskap och en master är väl egentligen inte nödvändig, utan det är väl mest att jag själv gärna vill fortsätta läsa och fördjupa mig inom området. Tycker att det är så himla intressant och då vi med högsta sannolikhet kommer flytta runt en del de närmsta åren på grund av min mans arbete så är det perfekt för mig med fortsatta studier på distans under tiden. Tyvärr ser ju arbetsmarknaden ut som du beskriver, men jag hoppas och tror ändå att folkhälsoarbete är något som kommer komma på kartan allt mer i framtiden. Den målgrupp som jag allra helst hade velat jobba med är gravida och nyblivna mammor, kanske för att det ligger mig själv allra närmast i tiden – men jag hade tyckt att det vore väldigt kul. Jag har funderat mycket på vad och hur man skulle kunna göra för att främja dessa kvinnors psykiska hälsa och förebygga till exempel förlossningsdepressioner och annan psykisk ohälsa under detta skede i livet. Under och efter graviditeten läggs i princip allt fokus på det kroppsliga och den lilla bebisen, men desto mindre på vad som händer i huvudet på kvinnan… Väldigt viktigt tycker jag… Men Folkhälsovetenskap är ju så himla brett så kanske hamnar jag någon helt annanstans till sist 🙂 Jättenyfiken som sagt på vad du arbetar med?? KRAM!

      1. Mia

        Låter jätteintressant! Och håller med dig, ämnet är hur brett som helst 😀. Min plan var att jobba på ett större företag och jobba förebyggande mot sjukskrivningar, det pratades mycket om detta under min utbildning ( läste på Mälardalens högskola år 2001-2005), att alla större företag skulle satsa på denna typen av folkhälso- jobb men så blev det tyvärr inte ☹️. Idag jobbar jag med bla IT- utveckling på Försäkringskassan och har ” lämnat” folkhälsovetenskapen ( tyvärr)! Mitt tips är att håll fast vid ” din plan”, håll utkik efter intressanta jobb redan nu även om du inte tänkt börja jobba, håller timmarna att du sen hittar något att jobba med som du brinner för! Alt starta eget! Kram 😀

  2. Elisabet

    Låter som en bra idé att låta livet komma emellan. Själv pluggade jag en kandidat på högskolan på 5 år medan barnen var små. Hann då vara föräldraledig två gånger under de 5 åren.

Annons