Få bebis att somna utan bröstet – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

Få bebis att somna utan bröstet

Jag har ju berättat tidigare om att när Isabella var nio månader så bestämde jag mig för att sluta nattamma – det gick relativt smärtfritt, men strax därefter kom de första tänderna och helvetet bröt loss. Att ge nappen och erbjuda närhet räckte inte långt som tröst, vår lilla tjej bara skrek och skrek och skrek. Nätterna igenom. Det hade varit skönt med ett ytterligare alternativ, men det är ju såklart alltid lätt att vara efterklok. Kanske det som är själva meningen med barn nummer två? Gör om – gör rätt! Skämt åsido, men med Olivia tänkte jag att det hade underlättat att ha amningen kvar om nätterna när tandsprickningen med de där allra första tänderna blev som värst. Sagt och gjort. Och även om Olivia till och från verkat rätt besvärad av sina vassa små gaddar under dagtid nu i sommar så har hon faktiskt inte varit ledsen en enda natt. Tack vare nattamningen? Vem vet, men jag väljer nog att tro det ändå.

Nu är ju dock de första fyra tänderna framme och lilla O har, som jag också skrev om häromdagen, sedan en tid tillbaka börjat bitas en del (läs det inlägget HÄR). Det har lett till att jag dragit ner ganska mycket på amningen just för att det gör så himla förskräckligt ont. Nu har visserligen bitandet faktiskt blivit bättre, men när det var som allra värst valde jag att amma endast när det verkligen “behövdes”. Jag nekade henne aldrig bröstet, men jag gav det inte heller direkt vid minsta lilla som tidigare. Vi ammar fortfarande någon gång per dygn och ibland flera, jag har väl egentligen ingen plan på att sluta – men den här perioden har nog ändå varit ganska bra för att vi ska slippa känna oss beroende av amningen, framför allt för att nätterna ska fungera. Låt mig berätta…

Ända sedan start har jag ammat Olivia till sömns, men nu försökte jag vänja henne vid att nattas, och även nattas om, utan bröstet. Det har faktiskt gått över förväntan. Så länge jag lägger henne när hon är i sitt sovmood om kvällarna – det vill säga mätt och belåten samt alldeles perfekt trött, varken för lite eller för mycket – så somnar hon för det mesta utan att amma. Ibland är hon lite uppe i varv, troligen övertrött eller kanske helt enkelt inte tillräckligt sömnig ännu, och då kan amningen vara det enda som får henne att varva ner – och då får det vara så. Jag har inte huggit något i sten, men det är faktiskt ganska skönt att känna att jag inte MÅSTE amma för att hon överhuvudtaget ska kunna somna.

Om nätterna går det faktiskt också ganska bra och under de senaste två så har hon, tro det eller ej, inte ammat alls. I och med att vi samsover har jag alltid tidigare gett henne bröstet vid minsta lilla gny, just för att jag har prioriterat att få så mycket sömn som möjligt. “The easy way out”. Men det kanske egentligen inte behövs? Om hon kan somna om och komma till ro på nytt utan att amma så är det ju egentligen det allra bekvämaste? För oss alla?

Olivia fyller ju ändå ett år om två veckor, så visst vore det skönt för mig att få sova åtminstone någon hel natt efter så här lång tid. Hittills har jag ju tagit hela ansvaret för kvällar och nätter just på grund av amningen så jag ligger nog ganska rejält back på sömnkontot, även om Gabriel ofta går upp med barnen om morgnarna. Med Isabella var det lite annorlunda. Hon fick ju dels ersättning någon gång ibland samt välling vid läggdags – så då kunde Gabriel såklart ta någon natt per vecka, men eftersom Olivia helvägrat att ta flaska så har vi inte haft något annat alternativ. Och förstås, om mamma på natten är det enda som bebisen vet om och känner till så blir det ju jättekonstigt och kanske till och med läskigt om pappa plötsligt försöker ta över från ingenstans. Om nu Olivia vänjer sig att somna för natten, och somna om på nytt, utan bröstet så blir det givetvis allt lättare för Gabriel att steppa in. Så vi fortsätter väl så här och målet är en lyxig ensamnatt för mig själv någonstans i höst. Haha! Jag kan ju visserligen alltid smyga in i Isabellas rum eller gå och lägga mig på soffan, men jag brukar oftast få sällskap av en snart fyraåring framåt tidiga morgonkvisten. Så åtta-nio timmar all by myself hade väl ändå varit rena rama drömmen. Antar att jag inte är ensam om det? Lilla skruttan som har blivit så stor! Det blev en sväng till lekplatsen i eftermiddags. Efter en stekhet dag med knallblå himmel blev det plötsligt alldeles mulet och det kom till och med ett och annat duggregn. Ganska skönt för oss som fortfarande är lite krassliga att det blev lite svalare… Isabella ÄLSKAR förresten att gå balansgång! 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!

Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.