När barnen försvinner – Nina Malmström
ninamalmstrom

Nina Malmström

När barnen försvinner

Jag kom över en tråd i en mamma-grupp på Facebook där det diskuterades hur man på bästa sätt kan förbereda sina barn på i fall det som inte får hända ändå händer. Att man tappar bort varandra. Jag minns fortfarande paniken när jag kom bort ifrån min mamma och lillebror på Liseberg som liten. Då var jag visserligen säkert närmare nio år och hade nog egentligen stenkoll på såväl vårt hemnummer, adress och hur jag själv skulle kunna ta mig hem med spårvagnen, men ändå… Jag blev SÅ HIMLA rädd! Tänk då att vara ännu mindre och inte veta någonting av det där. Nej fy! Och vilken skräck att komma ifrån sitt lilla barn, jag bara ryser av själva tanken. Jag har pratat med Isabella ett par gånger om att hon aldrig få gå med någon som hon inte känner, och sedan vet hon våra fullständiga namn. Kanske att hon kommer ihåg vad vår gata heter, men inte så mycket mer än så… Och när något riktigt läskigt händer kanske man ändå inte minns någonting av det där.

Det kom i alla fall upp många bra tips i tråden. Ett var att prata med barnen om att de inte behöver bli rädda om de skulle komma bort – för mamma eller pappa (eller vem det nu kan vara) har med största sannolikhet redan börjat leta efter dem. Att de ska försöka hålla sig lugna och allra helst stanna kvar på samma plats, istället för att själva börja springa omkring och försöka hitta de vuxna. Många tipsade om namnlappar med telefonnummer i kläderna, att skriva telefonnummer på armen eller göra speciella telefonarmband med sifferpärlor. De där armbanden tänkte jag på redan förra sommaren när vi var i Spanien så det ska jag nog försöka fixa till Isabella inför nästa resa, eller bara för att kunna ta på när man vistas på stora allmänna platser. Jag kommer även ihåg hur min mamma alltid skrev små lappar med kontaktuppgifter och stoppade i våra fickor när vi var utomlands. En del hade även pratat med sina barn om att be vuxna runtomkring om hjälp – leta efter andra med barn, polis, väktare eller personal. Vilket ju är jättebra, men kanske även kan innebära en risk att de irrar bort sig ännu mer…

Hur tycker ni att man kan förbereda barnen för sådana här situationer på allra bästa sätt? Man vill ju inte skrämma upp dem, men samtidigt är det såklart jätteviktigt att de vet hur de ska gå tillväga om något sådant här skulle hända.Lite skönt ändå med alla bylsiga ytterkläder som gör det lite svårare för småttingarna att ta sig fram… Till sommaren gäller det att ha ögon i nacken när man ska ge sig ut med den här lilla. Olivia är SÅ snabb och sticker gärna iväg på små egna äventyr. Helvild!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
ninamalmstrom

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.