Hur vet man egentligen när man är “klar”? Alltså klar med barn? Jag har alltid, så länge jag kan minnas, önskat mig en stor familj. Den där bilden av en stor härlig familj med många barn och ett ständigt tjo och tjim har liksom för mig något alldeles magiskt över sig. Säkert mycket kaos, trötthetsrynkor…